Svalbards djurliv
Svalbards vidsträckta landskap med fjäll, is och hav skapar en livsmiljö för anmärkningsvärt många inspirerande varelser.
4 minuters läsning
Ögruppen Svalbard, belägen mindre än 600 sjömil från den geografiska nordpolen, bjuder på högarktiska landskap. Här slingrar sig majestätiska fjordar mellan istäckta fjällkedjor och milslånga glaciärer. På tundran kämpar växterna sig igenom permafrosten. Den orörda vildmarken är även hemvist för en rad spännande djur.
Med tundran som hem
Precis som namnet antyder finns svalbardsrenen bara på Svalbard. Det är den enda underarten av ren som finns på ögruppen, och hjordarna lever på de flesta av öarna på den del av tundran som inte är snötäckt. Deras majestätiska horn gör dem lättigenkännliga och under större delen av sommaren kan du se dessa horn i olika tillväxtstadier.
Äter upp sig under sommaren
Det är tufft att vara växtätare under den arktiska vintern. Tillgången på föda är begränsad och den lilla föda som finns är ofta av låg kvalitet. Svalbarsrenar gör därför det mesta av sommaren genom att ständigt beta på tundran. Precis som djur som går i ide bygger de upp fettreserverna inför årets kallaste månader.
På Svalbard finns även fjällräv. Den har tjock vit päls på vintern men under sommaren förvandlas den till en kortare brun eller grå päls. Denna mörkare päls smälter bra in bland klippor och växter på tundran under sommaren, vilket ger ett bra kamouflage när det inte snöar så mycket.
Arktiska fåglar
Svalbard utgör en sann fristad och erbjuder viktiga årliga häckningsplatser för 41 sjöfågelarter. Håll utkik efter tobisgrisslor och ejdrar som seglar fram över de lugna vattnen i fjordarna, och spetsbergsgrisslor som häckar på de branta havsklipporna. Lyssna efter vittrutens läte och hör flockar med alkekungar. Med en genomsnittslängd på 20 centimeter är det här den minsta typen av alkor, och den häckar över nästan hela Svalbard.
En lång resa
Drygt 40 % av världens fågelarter är flyttfåglar, men få kan mäta sig med silvertärnan. Silvertärnan häckar vid den norra polcirkeln under sommaren och flyger sedan tvärs över jordklotet för att övervintra vid södra polcirkeln. Avståndet på 3 000 mil förlängs ytterligare på grund av silvertärnans icke-linjära migrationsmönster, vilket gör detta till den längsta flyttsträckan bland alla fåglar.
Vattenakrobater
I Svalbards kalla vatten lever många olika valarter. Vitvalar och vikvalar är vanligast men knölvalar och sillvalar syns också ofta. Dessa enorma däggdjur är förvånansvärt smidiga och kastar ibland upp hela kroppen i luften under en imponerande akrobatisk uppvisning.
Du kanske till och med har turen att stöta på den mäktiga blåvalen, det största djuret som någonsin har levt på jorden. Denna havsgigant kan blåsa ut vatten från sitt blåshål upp till 10 meter, och den ger ifrån sig det högsta och djupaste ljudet av alla varelser.
Paradiset för sälar
Valrossar och många sälarter simmar runt i Svalbards vatten. Dessa fantastiska däggdjur är väl anpassade till ett liv i iskallt vatten. Ett tjockt lager späck isolerar dem från kylan, deras näsborrar stängs när de dyker och de kan till och med äta under vatten! Du kan se storsäl i den grunda bukten, eller skygga vikare som har lagt sig ute på isen.
Arktis kung
Isbjörnen är Nordpolens mest ikoniska symbol. Dessa ensamlevande björnar är riktiga bjässar som är ungefär 3 meter långa när de står upp. Med en vit päls som reflekterar solljuset är de verkligen en oförglömlig syn. Du kan få en glimt av ett av dessa sällsynta rovdjur från ett säkert avstånd när den jagar säl vid en glaciär eller simmar från isflak till isflak.
Duktiga simmare
Isbjörnar är den enda björnarten som anses vara ett marint däggdjur eftersom de tillbringar merparten av sitt liv ute på havsisen. Björnarnas fettlager håller dem flytande när de simmar. Den längsta uppmätta sträckan som en isbjörn har simmat utan avbrott är 687 kilometer – över nio dagar! Isbjörnshonan överlevde simturen, men förlorade både 22 % av sin kroppsvikt och ungen hon hade med sig.
Sitting less than 600 nautical miles from the Geographical North Pole, Svalbard’s landscapes are typical of the High Arctic. Majestic fjords slice between ice-capped mountain ranges, and glaciers stretch for miles. In the tundra, vegetation finds a way through the permafrost. This pristine Arctic wilderness is home to some fascinating creatures.
Braving the tundra
As indicated by its name, the Svalbard reindeer is endemic to Svalbard. It’s the only reindeer subspecies to be found on the archipelago, with herds present in the unglaciated tundra of almost every island. They’re easily identified by their majestic antlers, and during much of the summer, you can see these antlers in different stages of growth.
Arctic Fox, Brucebyen, Svalbard
Overeating in the summer
Winter in the High Arctic is a difficult time for a herbivore. Access to food is limited, and what they do manage to find may be of low quality. A Svalbard reindeer therefore makes good use of the summer, constantly grazing on the lush vegetation of the tundra. Similar to animals that hibernate in the winter, it builds up fat reserves that it can burn through when times are tough in the colder months.
The Arctic fox can also be found all across Svalbard. It has thick white fur throughout the winter, but in summer, look out for a shorter coat of brown or grey fur. This darker coat matches the rocks and plants of the summer tundra, providing camouflage when there’s less snowfall.
Arctic avians
Svalbard truly is a haven for birds, providing prime annual breeding spots for 41 species of seabird. Keep an eye out for Black Guillemots and Common Eiders drifting across the calm water of the fjords, and Brünnich's Guillemots breeding on the steep sea cliffs. Listen out for the squawk of the Glaucous gulls and the chirping of a flock of Little Auks. With an average length of 20 centimetres, this is the smallest auk species, and it can be found nesting almost everywhere in Svalbard.
A long-haul flight
About 40% of all bird species are migratory, but none match the migration of the Arctic Tern. It hatches in summer in the Arctic Circle, then leaves its breeding ground and flies all the way to the opposite side of the world, wintering in the Antarctic Circle. This distance of 30,000 kilometres is increased by the non-linear migration pattern, meaning that the Arctic Tern has the longest recorded migration of all birds.
Aquatic acrobats
The cold waters of Svalbard are home to several whale species. Beluga and minke whales are most common, but humpback and fin whales are also regularly seen. These immense sea mammals are surprisingly agile, sometimes throwing their entire bodies out of the water in an impressive acrobatic display.
You might even encounter the mighty blue whale, the largest animal that has ever lived on Earth. This ocean giant can blow up to 10 metres into the air through its blowhole, and it emits the loudest and deepest sound of any creature.
Pinniped paradise
Swimming in the waters of Svalbard are walruses and many species of true seal. These remarkable marine mammals are well adapted to life in the icy water. A thick layer of blubber insulates them from the cold, their nostrils close up while they dive, and they can even eat underwater! You might see bearded seals in a shallow bay, or shy ringed seals hauled out on the ice.
King of the Arctic
The polar bear is an iconic symbol of the North Pole. These solitary bears tower over adult humans, standing at a height of up to 10 feet (about 3 metres). With brilliant white fur that reflects the sunlight, they’re certainly an unforgettable sight. From a safe distance, you might catch a glimpse of one of these rare apex predators stalking a seal beside a glacier or swimming from one ice floe to another.
Strong swimmers
The only bears to be considered marine mammals, polar bears spend most of their lives on the sea ice. Their insulating layer of fat helps to keep them afloat while they swim. The longest known distance swam by a polar bear without stopping is 687 kilometres, completed over nine days! Although the bear survived the trip, she lost 22% of her body weight, as well as the cub she’d been carrying.
